den som väntar på något gott väntar aldrig för länge....eller?
trots att det i oktober kändes som en evighet till juli och att det trots allt inte är beräknat förrän i morgon känns som vi har väntat jättelänge på att vår lille hulligan ska titta ut.. och i två veckors tid har jag fått frågan "ingen bebis på väg än?" eller "kan du inte se till att få ut den där lilla snart?" som om jag bestämmer det? nej det är den lille i magen som bestämmer helt själv och jag gör vad jag kan med att cykla, bära grenar, springa i trappen, som om det skulle hjälpa?
är rätt less på alla som vill att vår bebis ska hitta ut, så snart kastar jag något på den som frågar... det är INTE jag som bestämmer när...
att dessutom gå och vänta på något som man inte vet vad man väntar på är rätt påfrestande... och bara tanken på att vi kan få vänta i två veckor till är tröttande....
nej, nu har min födelsedag passerat så nu är det fritt fram för vår lille hulligan att bestämma sig för att hitta ut... så det så!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar