(Tankar tänkta i lördagskväll...)
Hur kommer det sig att när det vankas dop för andra barn än mitt eget och jag erbjuder min hjälp så blir jag alltid involverad i all mat som ska göras och läggas upp. Inte minst tårtor har verkat bli min grej. För drygt 4 år sen stod jag i en klubbstuga i Stockholms skärgård och la ihop tårtor, idag var det dags igen, fast i en vanlig villa i Klågerup, Skåne. Inte för att jag inte tycker att det är kul, men lite komiskt är det allt att jag nu styrt upp två dop med mat och inget av dem var för mitt barn. Visst styrde jag upp det med men det var u bara kakor och tårta :) Jag kanske helt enkelt är ämnad för att projektleda!
Fler tankar så här när jag snart somnar på den krarrande uppblåsbara madrass som på 120 cm som varit vår säng en natt och ska vara det i natt igen...
*Det är så där lagom trångt nrä man ska sova på halva ytan av vad man är van vid. Men det är helt klart bättre än att sova på golvet.
*Det är helt okej att man blev kär i en kille med en så underbar familj. Bäst är de i lagom dos och lagom många åt gången!
*Det kan bli lite mycket för hjärnan när den ena stunden ska översätta danska, nästa stund engelska och mellan det lite skånska. Det gick ändå rätt bra och kanske ska tacka skidskolan för all danskträning även om det var väldigt lite prat om att stå på ski och isvaffel på ett barndop.
*Det kan bli lite stimmigt med 19 vuxna, en 4-åring, två 3-åringar, en 1½-åring och fyra bebisar (3, 3, 4 o 6 månader) på ett och samma ställe. Rasmus gjorde helt rätt som sov sig igenom kalaset i sin vagn på altanen.
*Nu väntar jag bara på den där skåningen jag blev kär i förra sommaren och nu älskar mer än nånsin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar