Med viss risk att låta lite väl filosofisk så ska jag nu skriva lite om saknad...
Saknad kan man känna på fler sätt, man kan sakna en person som gått bort, som man aldrig (ja man kanske inte ska säga aldrig, men iaf) får träffa igen. Den saknaden är kanske som störst i början och vid speciellt tillfällen. En saknad som dyker upp lite då och då.
Man kan sakna en sak, ett klädesplagg, en maträtt you name it, men det är ändå världsligt...
Sen kan man sakna den man älskar. Här kan man också sakna på olika sätt, man kan sakna just för stunden om man är på jobb eller liknande. Men sen finns det dagar när man saknar mer, speciellt om man är på olika håll (typ 30 mil ifrån varandra). Saknaden finns alltid där, mer eller mindre, det spelar ingen roll att man har fullt upp på dagarna... min känsla är att man dessutom saknar den andra ännu mer när man vet att man kommer att ses om ett par dagar.
Jag saknade min Marcus riktigt mycket igår kväll, det var kanske det blev många timmar i telefonen, men vetskapen om att vi faktiskt snart kommer ses igen är underbar.
Nu är nedräkningen i gång på allvar :)
Ps... Fick en länk idag, på en artikel om Safari Camp... Det som slog mig var att jag faktiskt känner igen handen på bilden :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar